Anna - räddaren i nöden! Vilken kämpe! Min bästa! Utan henne hade jag inte klarat mig! Älskar dig! Det som började utspela sig för 40 minuter sen var rena skräckscenariot för oss men skulle tro att för andra skulle det vara en fröjd att se på. Jag var rädd, stod upptryckt mot garderoberna och hyperventilerade. Anna axlade hjälterollen fast hennes rädsla och att hon skakade genom hela proceduren. (Mina lovord för henne tar inte slut.) Hon var nyduschad men fick nästan hoppa in i duschen en gång till efteråt. Så fort jag såg spindeln skrek jag och då skrek Anna på mig för att jag skrek. Det hela var väldigt jobbigt för oss! Ett trauma!! Vid ett tillfälle sa jag att jag kommer svimma då kontrade Anna med "nej svimma inte för då måste jag hålla koll på både dig och spindeln". Till slut fick Anna med skakiga händer tag på det lilla kräcket! Jag vägrar låta någon dammsuga upp en spindel eftersom den fortsätter leva och livnär sig på dammet och kan klättra ut ännu större. Anna vågade (var så illa tvungen) att ta den med ett glas och ett kuvert. IMPONERAD! Det hela tog oss (Anna) 20 minuter! De längsta 20 minutrarna i våra liv! Därför döpte Anna nattens äventyr till "Operation Mord". Ni får be om Annas version så att ni får följa skräcken ur hennes ögon!