Jag vet att JP själv har beskrivit sin panik, men den var värre än så. När jag försökte peta på spindeln med en flugsmälla så den skulle flytta sig till en mer "fångbar" plats stod hon tryckt mot sina garderober och typ hyperventilerade. Jag förklarade att jag inte kunde se om spindeln rörde sig, så hon var tvungen att ställa sig på sängen och hålla koll. JP utbrister i panik: "Nej, Anna! Det kan jag inte! Tänk så hoppar den på sängen!". Efter en HEL del övertalning och att jag lovat att den inte kunde hoppa så ställde hon sig i sängen och höll koll.

Flera gånger under spindeljakten sa hon saker som: "Tack Anna, du är bäst! Jag ska köpa en present till dig! Du är världens snällaste!". Min favorit var: "Fångar du spindeln så köper jag den rosa klänningen!" (som jag har tjatat och tjatat och tjatat på att hon ska köpa). Igår påminde jag i alla fall henne om vad hon hade lovat, ett löfte hon inte var så sugen på att hålla. Så jag förklarade att om hon inte köper klänningen så kan hon fånga nästa spindel själv. JP fick ty panik och sa: "NEJ! Alltså... nej... Då flyttar jag". Hahaha!