Jag och JP har börjat ta dagliga promenader. Vi går inte alltid tillsammans, med tanke på att vi håller rätt så olika takt ;) Även om jag vet att jag borde hålla tempot uppe när jag går så kan jag inte låta bli att stanna på vissa ställen, som till exempel för att prata lite med fåren som betar i hagen jag går genom på min ena runda. Hur söta fåren än är slår de inte mina andra favoriter - ankfamiljen! Det är två ankor (eller de heter väl något annat egentligen, men vet inte vad) och deras ungar! Ungarna är det absolut sötaste! De vaggar fram lite ostadigt och är jättefjuniga. Det bästa är när de viftar på sina små ank-rumpor! Åh, jag vill bara klappa dem och ta med dem hem! Lyckopiller är vad de är!